Skolan och den politiska dagordningen

Igår kunde vi på Ekot höra att socialdemokraterna ska ordna ett rådslag för att göra en översyn av skolpolitiken. Anledningarna är som Marie Granlund sa: ” En del är att den här flumskoleprägeln har satt sig på oss, och det vill vi komma bort ifrån. Men sedan handlar det ju också om att vi inte har lyckats ge alla barn den kunskap som de faktiskt har rätt att kräva.” http://www.sr.se/ekot/arkiv.asp?DagensDatum=2007-07-12&Artikel=1477190

Att väljarna har lågt förtroende för den socialdemokratiska skolpolitiken har antagligen visat sig i olika opinionsundersökningar. En ytlig förståelse av folks förtroende som leder till ytliga reaktioner. Nåväl nu ska vi diskutera skolpolitik i partiet enligt rådslagets diskussionsmaterial ”Ny skolpolitik? – nio frågor för en bättre skola”

På ekot kunde vi höra att det som skulle omprövas var om barnen ska börja lära sig läsa i förskolan, i vilken årskurs det ska finnas nationella prov och när eleverna ska få betyg. Frågor som lika gärna hade kunnat skrivas av Björklund själv. Ni som inte bara minglar i Almedalen utan även besökte presentationen av materialet fick säkert en mer nyanserad bild. Ekot ska givetvis kritiseras för sitt urval (diskussionsmaterialet innehåller mer än dessa folkpartiinspirerande frågor) men man kan också se ekots rapportering som ett symtom på något allvarligare. Vänstern har fullständigt förlorat problemformuleringsprivilegiet till borgerligheten i skoldebatten. Därför verkar socialdemokraternas skolpolitik vara en negation av den borgerliga. Socialdemokratisk skolpolitik är inte ordning och reda, inte betyg, inte nationella prov, inga krav osv. Det är kanske den allvarliga anledningen till att förtroendet sjunker.

”Nio frågor” innehåller en del möjligheter till intressanta diskussioner. Det ställs frågor hur man ser på avvägningen mellan ”lärande och lek” i förskolan. Är det ett motsatsförhållande? Om man nu konstaterar att det inte är det, utan leken faktiskt är det sätter som barn lär, får det inte bara konsekvenser för förskolan utan också för grundskolans tidigare år. Om man vill att barn ska lära så mycket som möjligt är kanske inte läroböcker, bänkar och white board det mest effektiva. I materialet finns också en diskussion om hur skolan ska kompensera elever som kommer från studieovana hem eller för de som inte är födda i Sverige. Här kan diskussioner föras om skolans resurser, lokaler, antalet vuxna i skolan, skolbibliotek, läxhjälp, ungdomskultur, genusstrukturer och etnisk diskriminering.

Men under rubriken”Varför anser många väljare att socialdemokraterna inte står för en kunskapsskola?” återfinns de av ekot citerade frågorna. ”När tycker ni det är lämpligt att första gången få betyg? Har det betydelse om det sker i årskurs 6, 7 eller som idag årskurs 8?” och ”Idag görs en nationell uppföljning av att alla elever verkligen är med på vagnen i kunskapsutvecklingen först i årskurs 5. Är det rimligt att vänta till dess eller behöver det ske tidigare?”

Det är så uppenbart att man anpassat sig till en borgerlig dagordning och retorik. Är det enda valet vi har, om betyg ska vara som idag eller i tidigare årskurser? Är det inte längre möjligt att driva kravet om en betygsfri grundskola. Återigen minskar socialdemokraterna sin egen makt genom att beskära vad som är möjligt. Var tog diskussionen om betygen och kunskapen vägen? Betyg är inte genväg till en kunskapsskola, utan en avstickare. Betyg är en genväg till en sorteringsskola.

”Idag görs en nationell uppföljning av att alla elever verkligen är med på vagnen i kunskapsutvecklingen först i årskurs 5.” Hela meningen andas björklundlogik. Nationella prov kan kanske kontrollera hela skolor, att de som helhet inte sätter för höga betyg och liknande. De kan inte vara en individuell mätning av enskilda elever. Ett prov kan omöjligen visa vilka kunskaper en elev besitter och kan använda. Det kan möjligen lärarna, eleverna och föräldrar i samråd. Ett annat exempel är ”Hur ser en socialdemokratisk politik ut för ordning, reda, trygghet och studiero i skolan?” Ordning och reda? Vad får det för konsekvenser att vi kopierar de borgerligas ord?

Visst finns det öar av en reell diskussion om kunskap och lärande och skolan. Ett exempel fanns i Almedalen, som jag tyvärr inte hade möjlighet att bevista. http://socialdemocracy.blogspot.com/2007/07/kunskap-kultur-och-demokrati-i-skolan.html Diskussion om den grundläggande kunskapssynen som präglar skolan hoppas jag ska fortsätta i och med rådslaget. Frågor att utgå ifrån skulle kunna vara: Vad är kunskap? Vad är lärande? Hur ska skolor stimulera barns egen nyfikenhet? Kan man mäta kunskap och lärande? Hur ska man kvalitetssäkra skolor? Hur lägger man en politik för förändring underifrån, så att varje skola blir en skola som bejakar lust att lära, respekt för varandra (även lärares respekt för elever!) och stimulera barnens och ungdomarnas drivkraft.

Skulle man finna några svar på dessa frågor kan man lägga flera av ”nio frågor” åt sidan och framför allt inte hänfalla till Björklundciterande. Han har ändå inga svar…